jag längtar till new york. det är en stor stad, en av världens största, på en sida av atlanten jag aldrig varit. det är i new york det händer och det är bra. jag tycker om platser där det händer. inte bara för att man kan se alla saker som händer utan också för att det får en att känna sig som någon annan.

belle & sebastian - lazy line painter jane

In the mud, on your knees
Trying hard not to please
Anyone, all the time
Being a rebel’s fine
But you go all the way to being brutal

oh nu är det antilov igen och det är inte hallelujah. jag har försökt undvika arbete i skolan och det gick ganska bra. när vi satt i datasalen på spanskan satt jag och tog igen bloggläsning tills jag fick reda på att vi var där för att skriva en text som skulle lämnas in. jag kände mig lite inspirerad och ville skriva en saga med titeln el perro del mar. för det är inte ofta det ges tillfälle tänkte jag. den handlade om fiskargubben pablo som bodde ensam vid havet som var azul como el cielo (alltså blå som himlen. det är en ganska konstig liknelse. men det kändes bra för det är två fina ord och jag kan inte så många fina ord på spanska. inte så många andra spanska ord heller). oj vad poetiskt det var men det var bråttom bråttom och det hann inte komma någon hund så jag fick skriva lite hastigt om när pablo råkade fiska upp ett monster och blev hjälte istället. jag blev tvungen att döpa om sagan till el monstruo del mar men blev ganska nöjd ändå.

jag tycker väldigt mycket om sagor.

den här veckan är det “begå samtliga dödssynder”-veckan i kalendern. yes. jag är pepp.

igår tittade vi på en holländsk thriller från -88 som johanna stolt hade hyrt. en galen fransman med en röd citroën kidnappade en lite märklig holländsk tjej som hette saskia. festligt. det verkade som att det skulle handla om ovisshet men jag vet inte jag.

idag har jag gått runt och tänkt ojoj idag har jag mycket att göra, vaar ska jag börja? och det har slutat med att jag inte har börjat alls utan gått omkring och grubblat och det är aldrig bra.

imorgon åker vi till fjällen i ett litet litet flygplan alltså. jag ser fram emot flygresan i det lilla flygplanet och att landa på den lilla flygplatsen i hemavan. tjillevippen liksom. och det ska bli skönt med miljöombyte och dygnetruntumgänge med åtminstone två vettiga människor.

dagens schlagervals the arcade fire - crown of love

ida säger:
om jag jämför med folk jag umgås med är du nog bland de bitchigaste. tove ligger kanske före.

jag tänkte analysera lite för analys är lite av min grej men jag är inte på det humöret ikväll så det får räcka en liten dikt

min omvärld är så inbilsk
de kallar mig en bitch, en hynda
men att vara en smula trilsk
det är väl ej att synda?

innerst inne är jag en fin grabb
mjuk och go och snäll
jag tilltalas egentligen inte av gnabb
tycker bättre om en mysig hemmakväll

okej. det är sent.

the concretes - as four

lite halvfixat halvnytt utseende yes. lägg märke till dom jordnära färgerna.

vem är heartbeat.blogsome.com?

jag försöker vara normal och titta på hockey och heja på anja men det går inget vidare. hittils har jag somnat framför två hockeymatcher. båda gångerna har jag blivit väckt efter en kort stund av en vansinnig kommentator och det har fått mig att fundera över dom stackars kommentatorernas uppväxter.
jag ser framför mig kommentatorn som liten medelklasshockeygosse. pappan var en sån där högljudd och manlig hockeypappa med stora förväntningar på sin son (mest på grund av sina egna misslyckanden som juniorhockeyspelare) och fostrade honom i den högljudda och manliga hockeykulturen. det var en arg pappa som alltid skrek på sin son när han missade passningarna på hockeyträningen. sonen förstod såklart inte bättre och skrek tillbaka. med tiden blev han väldigt väldigt snabb på att skrika hockeyprat till sin pappa för pappan var en arg pappa och han själv var ganska dålig på att dribbla och passa och dessutom kunde han bara stanna åt ett håll. trots sin bristande talang dröjde han sig kvar i hockeykulturen, men istället för att lägga energin på att träna slagskott satt han på sitt tonårsrum och läste sportbladet om och om igen.
när han sen blev vuxen visade det sig att det finns ett yrke där män som kan mycket om hockey och kan prata väldigt väldigt högt och fort om det är eftertraktade. det gladde honom och hans hockeypappa mycket.

lasse granqvist
är en av en handfull svenska män med varsin arg men stolt pappa som tjänar sitt levebröd på att vara dåliga på att spela hockey men väldigt snabba på att prata om det. lasse tar sitt arbete på stort allvar och har ambitionen att i år ge radiosportens lyssnare “den bästa totala upplevelsen av ishockeyreferat i radio någonsin”. så här säger han om sina egna hockeymeriter (enligt sr:s hemsida)
– De är usla. Jag kunde bara stanna åt ett håll när vi spelade ishockey hemma på Läroverkets uppspolade ordinarie sjumannaplan i fotboll.

doktor kosmos - böghockeyns dag

idag har jag alltså tagit på mig den gamla och söndertvättade tshirten som sitter sådär härligt dåligt. för att eh.. markera att det är lov?

lyssna på concretes nya!

THE CONCRETES - CHOSEN ONE
THE CONCRETES - YOUR CALL

jag blev trött men osugen på att sova och räknade lite.
142 bloggningar
369 kommentarer
5859 besökare (med dålig räkning)
13 491 ord
77 190 tecken

de återkommande ämnena är
- skolarbete
- manlighet
- lite politik
- lite olika djur

en fin blandning
det är skönt att sammanfatta. få lite översikt. trots att det känns som 13 491 ganska ointressanta ord.

jag har blivit beskylld för att ha börjat miniblogga på sistone. jag ska bättra mig!

discovery channel är min nya älskling. myth busters är verkligen det bästa. ikväll testade dom om det verkligen går att spräcka glas genom att sjunga högt.

det gör det.

torgny melins - hey boy

jag hatar när mobilen piper i hörlurarna. det inger förhoppningar.
förhoppningar om ett sms som säger hoppsan vi tar lov två dagar tidigare.

eller något annat. sms är alltid bra.

let’s be honeys - bizzaroworld

galen dag. hela skolan was all highschoolparty med hög musik och spex i varenda hörn.
jag hatar inte alla hjärtans dag men jag hatar alla dagar med mitt hjärta.

där fick jag till det igen.

belle & sebastian - a century of elvis

idag stog det om “svensk terrorfilm” på metros löpsedel.
jag tänkte ååhnej inte en ny colin nutley.
och kom på mig själv med att vara sådär dåligt fyndig som jag kan vara rätt ofta.

och nu har jag lyckats pricka in TRE dagens låtar som fredrik virtanen strax efter mig har haft som dagens låt. jag känner mig ganska stolt och det i sin tur får mig att känna mig sådär trivsamt nördig.

årets hultsfredsartister känns helt..
HIM ?

säg det med blommor
för er som har problem inför morgondagen. i början skrattade jag lite men sen råkade jag bli alldeles lite fascinerad och lite romantisk. om jag skulle vara på det humöret imorgon skulle jag nog ge bort en vit och röd cyklamen (låt oss resa bort, du och jag). som svar vore det kul med en krokus (det tål att tänkas på) eller varför inte en rävsvans (tala sakta och lågmält, man lyssnar på oss (eh??))
den galet uttråkade medeltidsfloristen som kom på allt måste fnissat..

most valuable players - stockholm doesn’t belong to me
- snart i virtanens blogg

En sekund (s) är varaktigheten av 9 192 631 770 perioder av den strålning som motsvarar övergången mellan de två hyperfinnivåerna i grundtillståndet hos atomen cesium 133.

om ni vill

DN om romeo dallaire

TITTA!
jag har börjat emoblogga

my morning jacket - wordless chorus

oh no

du är så bra

jag är så dålig

nä nu är det inte kul längre.
jag bloggade i 40 minuter om muhammedteckningarnagrejen och precis innan jag hann klart så blev det strömavbrott.

förresten berättade jag om när jag tappade min vante i piss i tisdags?
äh det var inget.

idag åkte jag till skolan i tidig tid och det visade sig att jag inte hade en enda lektion på hela dagen. alla visste utom jag. jag förstår inte hur jag har kunnat missa det. jag blev lite ledsen och ringde och väckte några stackars vänner, fick lite sympati och sen åkte jag hem.

varje gång jag spenderar en dag hemma helt själv påminns jag om att jag faktiskt inte klarar mig själv mer än ett par timmar i sträck innan jag får panik.

jag tror på freud och lite på att det var mitt överjag som inte ville inse att jag var ledig. överjaget kände på sig att det skulle bli för mycket för mig att sitta hemma hela långa dagen och därför lurade det mig att åka in och i alla fall prata lite med normala människor på vägen till skolan.

mm.
verkligen tack, överjaget.

belle and sebastian - we are the sleepyheads

darin fick en grammis för bästa ringsignal.

…

jag vill tacka min mamma och min pappa och min familj
och tv4

jag höll också på att skriva något om muhammed-grejen men jag orkar inte vara politisk mer idag.

barry white - i’m gonna love you just a little bit more

jag brukar inte klaga så mycket på att jag har mycket skolarbete. eller rättare sagt, jag brukar inte göra så väldigt mycket skolarbete, så jag har inget att klaga över. men nu är det helt sjukt mycket som jag verkligen inte orkar och verkligen inte kommer undan. i alla fall om jag ska hålla nivån uppe. det är på gränsen till det där stadiet när man inte har tid att gå i skolan för allt skolarbete.
prestationsångesten har aldrig varit my kind of shit men nu tror han helt plötsligt att han är min jävla bästis och alla som känner honom vet vilken förbannat dålig bästis han är. dominant och okänslig är han och man känner sig lite som en jävligt bitter kärrings terrier i strypkoppel.

där fick jag till det.

ja, i alla fall. jag skyller min bitchighet och passivitet på stress.
alla som känner sig träffade kan tolka det här som en officiell ursäkt.

visste ni förresten att en hyfsat stor alligator biter med motsvarande nästan ett tons kraft?

the magic numbers - i see you, you see me

ironi 1
en dansk dagstidning utan känsla för diplomati publicerar några taffliga teckningar som framställer muhammed som terrorist.
syrier och libaneser blir förolämpade och bränner ner den danska ambassadsbyggnaden.
bra poäng där.

ironi 2
maffiasyskonen dreijer sjunger om
spending time with the family
like the corleones

äh okej.

architecture in helsinki - city calm down

Du skall göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra det samma och fortsätta kedjan. De skall även bifoga de här korta reglerna i sitt meddelande. Längst ner i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar, jag kommer även att gå in på deras bloggar och meddela att de är utmanade.

1. jag dagdrömmer helt ohämmat. jag kan inte låta bli. jag tar varje tillfälle i akt att tänka på invecklade, sjuka saker och när någon stör mig blir jag arg. nu på sistone har jag dagdrömt ganska mycket om att bli påkörd. lite löst, så jag inte dör eller blir invalid utan bara får känna hur det känns och kanske får lite medlidande och blommor. nu tänker ni jaha men alla dagdrömmer ju det är helt normalt men NEJ, det kan inte vara normalt. det är på gränsen till handikappande. om alla skulle dagdrömma som jag skulle inte samhället fungera. och det konstigaste av allt är att jag nästan inte dagdrömmer alls på helger. hm.

2. jag tristessäter. det gör ju typ alla men jag tristessäter för att jag hatar eftersmaker och måste fortsätta äta för att jag helt enkelt inte trivs med känslan av att nyss ha ätit. ibland går det runt runt och jag kan spendera en eftermiddag ätandes morot-choklad-macka om och om igen. oftast slutar det med att jag mår illa, äter något radikalt vars eftersmak är “ok” (persilja brukar fungera) eller borstar tänderna.

3. jag kan bete mig smått psykotiskt vid övergångsställen. helst vill jag över så fort som möjligt när gubben är röd, som alla andra. jag tycker inte om röda gubbar alls och jag tror att om man trycker mer på knappen tror systemet att det är många som har bråttom och att det skyndar på det hela lite. ofta blir det en slags utmaning, att trycka så många gånger som möjligt på knappen, så att det går fortare, utan att mina medgångtrafikanter tror att jag är helt efterbliven. när det väl är grönt är det viktigt att reagera fort (vilket är svårt eftersom egenhet #1 ofta hindrar mig) och komma iväg snabbt. man vill ju inte framstå som en pensionär! brukar jag tänka, helt irrationellt.

och äsh nu blev det sent. jag fortsätter imorgon.

och dom utmanade är!
viktor, tove, hanna, ida, rebecka.

jag behöver nog några dagar på mig för att svara på utmaningen. det tar lite tid att komma på lämpliga egenheter att skriva om.
jag vet inte om det är ett dåligt eller bra tecken?

jag tror att någon är väldigt hängiven changeyourlife-kalendern. det är “orsaka ett internationellt säkerhetspådrag”-veckan just nu och idag blev skolan mailbombhotad. tyvärr orsakade det ett väldigt väldigt litet internationellt säkerhetspådrag, med väldigt lite säpo och interpol och polis över huvud taget. ingen alls faktiskt. jag hade hoppats på insatsstyrka, bombhundar och balla robotar men NÄHÄ.
aja, vi åt lunch vid ån igen istället och jag slog en närgången and lite löst i huvudet med en pizzakartong. den verkade inte bry sig.
och säpo kom inte då heller.

och nu har jag skaffat > last fm < också.
hallelujah.