idag har varit en bradålig dag.
jag har varit bitch men vi var förmodligen de första uppsalaborna som lunchpicknickade på bryggan i år och det var helt obitchigt.

gladplinkig is my kind of shit!
jens lekman - the opposite of hallelujah

imorgon ska jag svara på elins utmaning.

godnatt.

jag lyssnar på silent shout och försöker läsa och skriva om folkmordet i rwanda. som alla andra mtvgenerationsbarn blir jag ganska sällan speciellt berörd av historier om död i länder långt långt bort. det kan vara kombinationen av knifes nya mystiska, hypnotiska ljud
och osannolikt onda våldsskildringar jag läser som gör det, men rwanda blir jobbigt.

rwanda ligger väldigt långt bort, i mitten av det vackra men härjade centralafrika. det var våren 1994. jag skulle fylla sex år och alla längtade till fotbolls-vm. man visste vad som höll på att hända. och när jag skriver man menar jag männen som bestämmer i säkerhetsrådet och alla regeringar. jag visste väldigt lite om konflikter i centralafrika på den tiden, vill jag understryka.
när sedan två presidenter blev dödade hände det som hade varit på känn i årtionden. man började döda helt ohämmat. interhamwe-milisen och den korrumperade armén dödade tusentals tutsier (den rwandesiska minoritet som blev folkmördad) OM DAGEN.
FNs general i rwanda, romeo hette han, ropade på hjälp. men belgien hade blivit rädda efter att 10 av deras soldater hade blivit dödade och man beslutade istället att dra tillbaka sina trupper. resten av väst följde efter. från 2500 soldater i fredsbevarande trupper blev de 270, när de behövdes som mest. romeo ville ha minst 5000, bara för att kunna säkra huvudstaden kigali.
säkerhetsrådet och regeringar hade möten och fördömde våldet, vädjade om vapenstillestånd och påminde om internationell lag. det dröjde länge innan de kände sig tvingade att över huvud taget ingripa.
efter 100 dagar av blodbad lyckades den andra rwandesiska milisen (front patriotique rwandaise) inta kigali och utropa en ny regering, mot våld och etnisk rensning.
men då hade man redan hunnit döda nästan en miljon tutsier och aktivt ickeextrema hutuer (den majoritet vars extrema grupper utförde folkmordet), huvudsakligen med machete-knivar och spikklubbor.

nästan en miljon pojkar och flickor och kvinnor och män.

?

på tre månader

?

the security council condemns these acts of violence.
vafan?

det får mig att hata våld.
men samtidigt hata pacifismen, neutraliteten och fegheten. och dubbelmoralen som följer.
folkmordet i rwanda är en av de vidrigaste händelserna under 1900-talet.
romeo fick djupa depressioner och psykoser efter misslyckandet i rwanda. när han försökte ta sitt liv, satte clinton på sin praktikant.

det är uppochner och nu har jag varit nog allvarlig för många månader.

the knife - the captain

steg 1 - INTRODUKTION
introducera bloggens kraft i ditt liv. sätt dig ner en kort stund varje dag, skriv om vad som helst och låt hela världen läsa det.

steg 2 - INTEGRATION
integrera bloggen i ditt liv. fråga dig själv hur kan jag få det här att låta intressant i bloggen? i varje situation i ditt liv. börja formulera fyndiga meningar redan när du vaknar på morgonen. tvinga fram kreativitet genom att införa ett självbestraffningssystem. till exempel: ingen efterrätt förrän jag bloggat minst 120 tecken.

steg 3 - ASSIMILATION
sudda ut gränserna mellan ditt liv och din blogg. bloggen ska vara ditt liv och ditt liv ska vara bloggen. dina tankar ska vara ett med tangentbordet och publish-knappen. från att tänka “nu går jag och bloggar en stund” ska du börja tänka “nu går jag och obloggar en stund”.
på ett enkelt och stimulerande sätt kommer nu vänner och totala främlingar kunna läsa allt om ditt känsloliv, dina relationsproblem, ditt sexliv, dina nya strumpor och din munhygien.

sophie zelmani - people

igår var det först 18årsmiddag i sveriges äldsta stad med nordens minsta statoil. tacktack ida! senare också “häng hos bagge” i den fulaste staden i sverige där tågen stannar.
först fick jag huvudvärk av socker. senare också av förvirring.

jag känner mig liten och gammal på samma gång när folk omkring mig fyller 18, skaffar körkort, jobbar på seriöst jobb och ägnar sig åt andra vuxenpoängsgenererande verksamheter.
gammal för att jag har missat tåget för att bli eh typ rockstjärna eller fotbollswizkid, för att jag måste ta ansvar och för att nästan18 faktiskt är en slags ålder. liten för att jag egentligen fortfarande är en pojke. och omvärlden verkar förvänta sig att jag inte ska vara det längre.

yes, nog med floskler. nu ska jag fika, spela bandy och växa upp!
in order of awkwardness.

ultravox - dancing with tears in my eyes

Det är höst i Göteborg
Jag passerar Kortedala torg
Regnet faller hårt över natten, över alla hemlösa katter
Låt mig få sova en stund, bara en liten, liten blund
För hon sa att allting va lönlöst, men jag tyckte hon sa lönnlöv

Och när hon sa att allt va över, såg jag henne gå där bland löven
Det enda minnet jag behöver, hon sa att allt var lönlöst
Och när hon reste sig för att gå, gick mitt hjärta aldrig sönder
Jag kommer aldrig att förstå. Jag kommer aldrig att förstå
Jag kommer aldrig att förstå. Jag kommer aldrig att förstå

man glömmer det ibland
men jens är finast. finast varenda vecka.

- du är störd

- ULLERÅKER!

dagen har varit succé. min spexiga plånbok gjord helt av tejp gick hem.

och ohmy jag hittade knifes nya!

my favorite - homeless club kids
ane brun feat. teitur - rubber and soul (lite roligt också att dom två fulaste namnen gör en duett)
arcade fire - winter for a year

haha alltså tourettes syndrom är det roligaste.

>foxcast<

kan ni tänka er samtalet med redaktionschefen (eller vad den nu kallas) efteråt?
- eh. ja math. varför har du inte sagt att du.. har en sjukdom som gör att du ibland får för dig att du måste säga fucking mother whore shit?
- alltså förlåt jag är verkligen ledsen det är bara det att fox ligger så nära fuck och jag kunde verkligen inte hjälpa det. det ska inte hända igen. lovar.

fast det är ju sorgligt också.

haha.

jag är hemmasjuk och lyssnar lite på mirjas kvarglömda skiva. uh.

hallå förresten vem ringde mig i lördags och sjöng
ringfitta! *klappklapp*
ringfitta! *klappklapp*
eller hur det nu gick. det var lite roligt. men man får gärna presentera sig.

jag drömde om idolagnes. hon är överallt!
i drömmen blev hon kidnappad. på nyheterna var dom alldeles oroliga, sände extra och intervjuade funeral face expertgubbar. jarl alfredius var uppriven och hoppades personligen att dom onda kidnapparna gav henne tillräckligt med mat. hon är ju så smal. och hennes hälsa är inte den bästa nu efter körtelfebern. alla var engagerade och idoljuryn vädjade. rörande var det.
jag själv var väldigt inblandad. jag visste var agnes fanns, kände mig inte ett dugg oroad över hennes hälsa och hade någon slags välgörenhetskänsla. det är svårt att tolka känslor och stämningar i drömmar dagen efter, men det kändes som att jag var ganska ansvarig för idolagnes plötsliga försvinnande. fast utan att vara inblandad i själva kidnappningen. det var någon slags organisation. en godhjärtad undergroundorganisation som sysslade med lite eh, civil olydnad. typ dokusåpavinnarnas befrielsefront? som jag hade kontroll över tydligen.
fråga mig inte åt vem egentligen välgörenheten var riktad (det svenska folket eller idolagnes liksom?).
men det var en inspirerande dröm.

och förresten tror jag att sommaren är på väg. jag såg en mygga i köket.

death cab for cutie - a lack of color

sedan lördag dag har jag
- lagat mat i 4 timmar
- rejvat i 9 timmar
- diskat i 1 timme
- sovit i 3 timmar
- städat i 2 timmar
- jobbat 9 timmar

och allt jag begär är
- lite medlidande på internet
- en godnattsaga

orginella tankar på väg hem från tåget

jag avskyr verkligen folk som springer med pannlampa. när dom springer med sin duktiga andning och duktiga steg och duktiga kläder och joggingaccesoarer vill jag inget annat än att lägga ut ett litet krokben och trycka ner lampan i halsen på dom.
jag förstår inte poängen. vi andra människor ser helt perfekt var vi går på den UPPLYSTA jävla gångvägen utan en extra lampa på huvudet. det är trots allt 2006 och vi bor liksom inte i en gruva. och vad kan det göra för nytta med en liten ljus fläck som fladdrar tre meter framför en?

och så tänker jag att det är just dom dryga och duktiga pannlampsjoggarna som får mig själv att inte motionera. det blir så duktigt. jag tycker inte om duktigt. duktigt är dåligt. oftast jobbigt också. jag är egentligen jävligt duktig själv ibland men det är ändå dåligt. det är duktigheten som får mig att inte motionera, inte skaffa studieteknik och inte tänka på vad jag äter och inte typ.. vårda min hy och inte inte röka och allt annat. skitfånigt men

vad gör man inte för att vara lite rock?

sen kom jag på att jag redan läst dom här tankarna i en bok för inte så länge sen.

(varför vill alla ut på party när man kan äta pizza?)

lilla prostitutionsveckan går.. “sådär”

jag fick en spännande kalender i julklapp. den här kalendern kommer att förändra ditt liv heter den. den innehåller olika temaveckor som tydligen ska förändra mitt liv. den här veckan, veckan nummer 3, är det lilla prostitutionsveckan. den går ut på att jag steg för steg ska bli prostituerad. en uppgift som passar mig bra och ligger nära till hands på många sätt. problemet är att man måste hitta en torsk som är villig att betala för olika mindre ansenliga sexuella tjänster varje dag. idag skulle jag, enligt planerna, fått min torsk att betala 10 kr för en kindpuss och till nästa vecka ska jag vara redo för att sälja hela min kropp för 300.
hittils går det inte alls enligt planerna. och imorgon ska jag smeka hand för 30 kr.
är du intresserad?
ring 07392606xx

och det här var lite kul. örjan trapp läser blocj.

hello saferide - long lost pen-pal

jag fick ett söndagsryck och försökte få ordning på mitt liv till death to the pixies. det känns som en typisk skiva att få ordning på sitt liv till. men jag passar inte som ett bestämt rockkid som ska ta tag i sitt liv så det slutade med att jag inte städade mitt rum eller pluggade någon spanska utan söndagsoryckte i sängen istället.

men pixies är bra ändå. rock är som bäst när den smygflörtar med oväntade musikstilar. till exempel dansband. i till exempel here comes your man. är det inte lite dansband?

pixies - here comes your man

idag får man gärna komma och hälsa på en hårt arbetande ung man på jobbet.

intressant fakta från statcounter: dom vanligaste googlingarna med träff på blocj är “hoppa framför tåget” och “ernst citat”.
hoppa framför tåget? vilka googlar på det?? frågan är om det bara är nyfikna, vetgiriga personer som vill veta lite om ett ämne som det inte skrivs så mycket om eller om folk som hoppar framför tåg har för vana att göra lite research innan man ställer sig på rälsen. i så fall hoppas jag verkligen att jag räddat någon stackare från en för tidigt och ganska osympatisk död.

arctic monkeys - mardy bum

psst!

dom allra roligaste situationerna uppstår alltid utan manus. “den bästa satiren skapar sig själv”. borat är ett bra exempel. han är utan tveckan roligast i hela usa, kazakstan och resten av världen. snälla snälla köp eller hyr eller låna eller ladda ner något med min kära borat.

en annan ironisk situation uppstod precis här. alldeles nyss. utan manus.
det ringde i telefonen. jag väntade mig kanske ett samtal från en god vän som ville bjuda mig på ett hårt och vilt rave. istället började en förförisk kvinnlig amerikansk röst prata om att JUST JAG hade vunnit en resa till karibien. jag brukar inbilla mig att jag är en tänkande och svårlurad person och tänkte att HAH mig lurar ni inte jag kan minsann era fula trick och jag VET att ni bara vill ha mitt kontonummer så att ni girigt och samvetslöst kan tömma mitt stackars konto och den gubben tänker jag inte gå på nej för jag har minsann läst i tidningen. sen bad hon mig vänligt och snällt att jag skulle trycka på nio (please press nine, thats the niiiiiiinee-button) och jag tänkte att jaha det kan jag väl göra för det är fan inte mitt kontonummer så nu trycker jag väl på the niiiiineee-button då för jag vill bara se hur ni gör era lömska jävlar. sen svarade det en annan, den här gången riktig, kvinnlig och vänlig röst och jag blev lite förvånad och hasplade ur mig typ eh soorry bye. som att jag skulle ha ringt fel typ. mitt hjärta slog ett par extra slag, jag tänkte igenom samtalet långsamt en gång och försäkrade mig om att jag inte hade råkat nämna mitt kontonummer i förbifarten. man vet aldrig med dessa lurendrejare, tänkte jag, dom kanske lyckades få mig att säga mitt kontonummer utan att jag hann tänka över saken.
9
eh soorry bye
nej. inget kontonummer. skönt.
en minut senare fick jag reda på att det räcker med att trycka the niiiine-button för att man ska bli av med en hel jävla massa pengar. som att man godkänner någon slags svindyr betaltjänst och dom samvetslösa utlänningarna kan roffa åt sig pengar genom telefonräkningen. eller hur dom nu gör.
lärdom: nu vet jag hur dom lurar folk.
och nu vet jag att jag inte är så jävla svårlurad.

jens lekman - psychogirl

kung fu hustle är den sjukaste filmen på länge.

asiater alltså. ja jävlar.

jullovet blev bra.

he knows all about the movements of the planets / but he don’t know how to move me
the pipettes - ABC

tre bra saker en söndag
- träffa brorson
- skriva seriösa brev med avslutningen
XX alltid tillgivne
Carl Johan
- se slutet av il postino

the tiny - closer

vi är unga och impulsiva
live hard die young
typ.

micke är klok. fast ikväll ska jag ta paus från mitt hårda, unga och impulsiva liv och läsa tidningar, ladda ner musik och vara lite känslosam istället. sedan kan skolan börja igen och det ska bli skönt med lite struktur. då kanske jag börjar blogga lite längre igen.

dom där som bloggar har alldeles för mycket tid. det är den nya, självcentrerade och självupptagna generationen.

mhm.

ikväll är det tomterave. ett namn som lovar mycket. kanske för mycket.

jag tar avstånd från sentimentalitet. (överdriven) känslosamhet, står det i ordboken. överdriven är ett negativt laddat ord och känslosamhet är inte heller helt jävla toppen. senti kommer säkert från latin och betyder känna och mentalitet betyder typ sinne. ibland har jag kännasinne och jag tar avstånd från det. jag tycker om att ta avstånd från mig själv.

idag ska vi åka pulka igen.

det gör inte ont, när kicken skallar
håkan hellström - så länge du är med mig

och här är förresten boyband babys nyårskort. hepp!

from now on you can call me farbror carl johan

en efterbliven men spexig start på året. i ramsta. jag antar att det inte bådar gott.